Buller och bång i Förskolan samt vikten av rast.
Någonting som jag lagt märke till under mina år som vikarie och fast anställd på olika förskolor är hur kollegor gärna kommer in under ens rast och "bara har en grej som måste fixas" eller pratas om. Jag tror vi måste bli lite tuffare inom barnsomsorgen. Mot chefer, kollegor och politiker. Vi måste göra oss hörda och inte ta emot fler arbetsuppgifter. När vi har rast, har vi rast. Vi måste våga säga det till kollegan som kommer "Ursäkta, men jag måste bara fråga..." Säg då;
- Inte nu. Vi tar det när min rast är slut.
Vi måste få ha vår rast och använda den till att koppla bort. För att hinna varva ner, vila lite innan stressen i verksamheten fullkomligt äter upp oss. Hinna andas!
Vi måste också ha denna rasten till att komma bort från vardagens buller. I en barngrupp är det alltid ljud. Skrik, prat, högt skratt, leksaker som kastas och annat som trummas på. Detta behöver barnen, jag tror det är bra för deras utveckling att utforska hur saker låter och hur man använder sig av sina ljud. Men, ljuden i vår vardag försämrar vår hörsel avsevärt. Och det märker jag av något så otroligt.
"För mycket att göra och stress är vanligt i förskolan. Det beror många gånger på för stora barngrupper och svårigheten att hitta vikarier. Långvarig stress kan orsaka högt blodtryck, huvudvärk, värk i axlar och nacke, problem med magen eller utmattningssyndrom. För att förebygga besvär är det viktigt med inflytande över det egna arbetet, stöd från omgivningen och pauser." -http://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Yrken/Forskollarare-och-barnskotare/
