GulaApor

Hej!

Nu har jag inte kommit igång efter julledigheten ännu. Nog jobbar jag och står i, men det händer alltför mycket i livet igen, så jag vet inte riktigt vart jag skall börja.

 

Jag trivs på nya jobbet i Falköping, men både jag och Fästis längtar bort från denna staden. Vi känner inga och har ingen som kan hjälpa oss med kattvakt och andra praktiska saker som man ibland behöver lite hjälp av mer erfarna människor. 

 

Det är inte mycket jag ångrar med mina och Fästis beslut. Men det första beslutet vi tog ihop, att tillsammans flytta ihop i Göteborg, är det sämsta beslut vi tagit. Vi har längtat till Karlstad och vi båda önskar så att vi hade flyttat ihop i Fästis dåvarande lägenhet. Han hade 3000 kr i hyra/el och det hade vi tjänat så mycket på. Nu blev det som det blev och vi har i Falköping fått kämpa varje månad för att få hyran att gå ihop. Iallafall sedan Fästis märkte att han inte alls trivdes i Försvarsmakten och sade upp sig. Han har fortfarande inget jobb här, men nu börjar vi se ett ljus framför oss, trots att det fortfarande är en del mörka moln över oss.

 

Den 15:e April är min sista dag på jobbet i Falköping. Den 16:e April flyttar vi till Karlstad där vi Äntligen(!!!!) fått en lägenhet. Den 17:e har vi beställt flyttstädning och den 20:e April planerar vi att åka tillbaka till Falköping för att besiktiga lägenheten här. Den 21:a April är jag redo för nya jobbmöjligheter i Karlstad kommun. 

 

Vi har fått en 3:a på 74 kvadratmeter i Kronoparken i Karlstad. Kvarteret bredvid där min syster bor. Några kilometer bort bor Fästis föräldrar. Det finns badkar och balkong och är inte världens mest moderna lägenhet, men jag känner i hela kroppen att den räcker för oss. 

 

Det är görjobbigt att byta jobb IGEN. Fjärde gången på ett år. Men jag tror Karlstad kommer bli bra. Det finns Universitet nära när jag eller Fästis vill fortsätta plugga och jag har bra jobbmöjligheter där också. Det är bara att börja om på nytt och hoppas att det går lite lättare när vi har folk att umgås med och som kan hjälpa oss med det mer praktiska. Vi längtar någon galet, men nu är det bara 1½ månad kvar och det är så sjukt mycket att tänka på. Men det kommer bli bra, det kommer det. Nu följer jag inte med Fästis någon annanstans, nu får han nöja sig med Karlstad i ett par år framöver. Jag kommer nog trivas där iallafall. Och jag skall från och med idag, försöka uppdatera bloggen bättre. :-)